20 februari 2012

Jag håller mig till självdiagnoser

Jag erkänner: jag är en aning hypokondrisk av mig. Jag blir lätt nervös när min kropp får ett nytt symptom. Det är en konsekvens av mina magproblem även om jag ärligt talat alltid har haft tendensen.

Men jag hatar läkare. Jag vill inte gå dit! Varför? För de är alltid otrevliga och tar mig aldrig på allvar!

Jag menar hur fan kan en läkare veta så lite? Hur kan det förutsätta att det är något ofarligt utan att ens titta på det? Och hur kan de vara så ointresserade att ta reda på vad det är?

"Har du bytt skor nyligen?" "Nej", "Hur ont gör det?" "Tillräckligt för att gå till läkaren?" "Nej, jag vet inte vad det är"

GAH!

Jag blev remitterad gastroenheten på ett stort sjukhus för några år sedan. Första gången jag var hos läkaren där sa han klart och tydligt, utan några undersökningar, "Du har IBS och fler matallergier än mjölk". Så han satte mig på en eliminationsdiet (en diet bestående av livsmedel det är högst ovanligt att vara allergisk mot).

Det låter ju bra. Bara det att det inte var någon matallergi och jag blev bara sämre eftersom kosten fick mig att sluta äta.

Men det vara fortfarande "bara IBS". Han gjorde de nödvändiga undersökningarna och sen sa han att det fanns inget mer han kunde göra. Då hade jag träffat honom tre gånger på ett år, varje gång var han så ointresserad och otrevlig att han fick mig att gråta.

Och han var dessutom överläkare på den nämnda gastroenheten. Och det han satt och sa till mig var att han inte kunde hjälpa mig, en patient med en tarmstörning. Intressant, jag hoppas du inte är magläkare! Woops...

Det var då jag slutade tro på att läkare faktiskt kunde sitt jobb. Sen dess har jag sett att det är oftare läkare inte vet, orkar eller bryr sig om vad som är fel än inte. Så länge det inte är livshotande.

Som den gången en annan läkare skrev ut D-vitamin tabletter innehållandes sojaprotein, en annan allergi jag har, till mig. Jag vet att jag D-vitamin brist, men jag väljer ärligt talat en brist framför en allergisk reaktion. Jag vet det är konstigt men jag är ju inte riktigt normal.

Eller när en tredje läkare skrev ut allergitabletter till mig dragerade i laktos. Och som alla (ingen) vet, man kan ta bort laktosen från mjölken men inte mjölken från laktosen. Jag har en känsla att det har motsatt effekt, men jag är ju ingen läkare!

Vill ni veta det hemska? Ingen av de sist nämnda läkarna var trötta akut/jourläkare som gjorde ett misstag. Nej, de var sådana där mottagningsläkare som man aldrig kan få tid hos för de är så upptagna med gud vet vad? Inte bota människor i alla fall, för det är ju inte det de får betalt för!

Jag menar jag förstår om en trött jourläkare inte alltid kan hjälpa om det inte är akut. Men vårdcentralen har öppet kl. 08-17, så de läkarna kan ju knappast skylla på trötthetsaspekten. Och de borde ju kunna ta emot icke akutfall på en vårdcentral... Sjukhusen gör ju knappast det!

Det finns säkert bra läkare också, jag har bara inte träffat dem än.

05 februari 2012

The meaning of jewelry

Jag är väldigt förtjust i smycken som har en betydelse, det är så bra påminnelser. Dogeared är ett märke som gör väldigt fina smycken med olika betydelser, jag skulle gärna skaffa flera av märkets smycken, detta ovan till exempel. Tyvärr är de så dyra! But a girl can dream...