31 december 2012

Rätt ska vara rätt

Det finns mycket saker som irriterar mig, faktum är att det finns få saker i detta universum jag inte kan irritera mig på. Likvärdigt finns det få saker som irriterar mig så mycket som "gamla bröllops traditioner". Eller snarare alla dessa idéer om traditionerna! Låt oss klargöra några saker:

Det är inte en gammal tradition att gifta sig i vitt. Faktum är att det var först på 1800-talet brudklänningar skulle vara vita. Innan dess använde man oftast sin finaste klänning (som då ofta var en mörkare färg, mönstrad eller svart) och om du var så rik att du kunde köpa en ny klänning kunde den vara vit, men även blå, silver eller den färg som var modern för tillfället.

1840 gifte sig Drottning Victoria i vitt och då blev det självklart den modernaste färgen att gifta sig i. Men det var först i slutet av 1800-talet en vit klänning blev standard. Vitt var dessutom en länge sorgefärg bland flera europeiska kungahus. Tänk på det nästa gång du ser en brud i vitt!

Att bli ledd fram till altaret av sin far tycker jag är en vidrig tradition. Ja, denna är faktiskt en gammal tradition, bara inte i Sverige! I Sverige har bruden och brudgummen gått in tillsammans, det är så det har varit och, enligt mig, så det borde vara.

Symboliken i brudöverlämning är enkel. Eftersom fadern var förmyndare till sin dotter tills hon gifte sig och när hon gifte sig övergick förmynderskapet till hennes make, överlämningen vid altaret blir alltså en symbol för detta. Överlämningen symboliserar även affäruppgörelsen mellan fadern och maken som bröllopet ofta var.

Hur man en ser på det, väljer man som brud att bli ledd fram till altaret av sin far nedvärderar man sig själv som kvinna och sin förmåga att välja skälv och stå på egna ben. Kalla mig feminist men jag kan gå själv!

Förlovningsringar har funnits länge i olika former men det blev återigen inte vanligt för än på 1800-talet och det faktum att de skulle ha stor diamant blev inte ett faktum för än runt 30-talet. Det fanns självklart förlovningsringar med diamanter innan dess men det var inte standard, precis som förlovningsringarna själva.

Förlovningsringar och bröllopsringar har sen romartiden burits på vänster ringfinger för att romarna trodde att det gick en ven från hjärtat, vilket det gör. Den kallades vena amoris, tyvärr är det inget speciellt med just den venen eftersom det går vener från de andra fingrarna också.

Att gå ner på knä när du friar är också en sån där tradition som funnits i olika former men inte varit standard. En teori är att det kommer från riddartiden då riddare brukade gå ner på knä inför sina herrar och härskarinnor. Under de senaste århundradena har män ibland gått ner på knä, ibland inte, vilket är väldigt likt dagens frieri. Personligen tycker jag det ser fånigt ut att gå ner på knä men smaken är som baken!

Där har ni det! Så enkelt är det. Envisas du med att ha en massa traditioner ska du åtminstone veta vart de kommer ifrån och vad de betyder.

Hur vill jag ha det då? Nu ska jag inte gifta mig men om jag skulle det skulle jag inte gifta mig i vitt (jag klär framförallt inte i vitt), jag ska inte bli ledd av min pappa och friar någon på ett knä till mig säger jag nej!