Bring it on

Jag har många åsikter, jag är stark, jag respekterar mig själv och jag vet vad jag vill. Jag råkar dessutom vara kvinna.

Jag vägrar numera även att ta skit.

Detta betyder självklart inte att jag inte får skit. Jag har blivit sexuellt trakasserad, som så många andra kvinnor som fått bröst tidigt. Jag har blivit anklagad för att vara super feminist/bitterfitta. Jag har blivit objektifierad. Allt detta gör mig trött.

Inget jag har sett av samhället skulle få mig att kalla det jämlikt. För när vi kämpat för lika villkor med pappaledighet och lön har vi som samhälle glömt en viktig sak: respekt!

Vad hände med respekten? Mycket av det jag ser gör mig mörkrädd. Män, killar, pojkar som hävdar att en tjej som säger nej, har egna åsikter eller är stark i sig själva är värdelösa slynor. Kvinnor, tjejer, flickor som praktiskt taget dömt ut hela manligheten som svin eller anser att en man som jobbat hårt hela livet inte förtjänar sin plats för att han är just man!

I min värld är det enkelt. Oavsett om du är kvinna, man eller något däremellan bestämmer du över din kropp. Har du nått någonstans i livet har du gjort det det på resultat, inte på kön. I min perfekta bubbla är ingen ett kön, alla är individer.

Hur långt därifrån har vi inte hamnat? Vi har näthat, objektifiering av alla kön, kvotering, sexuella trakasserier etc som vardagsmat.

Jag tänker alltid fortsätta sprida mina åsikter, oavsett om jag blir hatad för det. För att citera Pat Benetar: "Hit me with your best shot". För jag tänker inte kedja fast mig vid spisen och jag tänker inte kompromissa mig själv.

Jag vill ses som en individ, inte ett sexuellt objekt. Jag vill vinna här i livet för att jag är duktig, inte för att jag är kvinna. Precis som jag inte vill förlora här i livet för att jag inte är man.

Och allt grundar sig i respekt, jag vill ha respekt. Det enda jag kräver är respekt, lika vilkor spelar ingen roll utan det. För först när vi alla respekterar varandra ska allt det andra komma på tal.