Ärlighet utan mjölk

Jag är allergisk mot mjölkprotein. Alltså inte laktos, jag kan inte äta något som innehåller en droppe mjölk eller som kan göra det...

Jag är också allergisk mot sojaprotein, fast där kan jag i alla fall äta lite.

Jag får många frågor om mina allergier. Vad KAN jag egentligen äta? Vad saknar jag mest? Vad är det jobbigaste?

Jag svarar lite olika. Jag kan faktiskt äta massor med saker. Jag saknar lite olika saker beroende på dag. Det finns massor med jobbiga saker men som jag vant mig vid... m.m.

Men de egentliga svaren: jag saknar enkelheten. Det jobbigaste är utanförskapet. Och det är tyvärr de svaren jag aldrig ger.

För det är så mycket svårare att få tag i mat för mig. Till och med i skolan tar det i genomsnitt 5-10 min längre för mig att få mat än för mina kompisar. Och att äta en färdig uppvärmd maträtt är ju bara att glömma. Att inte vara allergisk var enkelt.

Och hur mycket jag än låtsas som det inte är så känner jag mig utanför. Att gå och fika då jag är den enda som inte kan fika. Att få annan (ofta oätlig) mat i skolan. När alla andra får pepparkakor och godis får jag titta på...

Och jag hatar det. Där har ni det. Ärligt och rakt på sak. Jag hatar att bli behandlad annorlunda för att jag är allergisk.

Och tro mig det blir jag också. När folk gör avancerade desserter medan jag får lite havreglass. Jag ogillar dessutom havreglass, den är inte god. Till och med min familj behandlar mig annorlunda. Jag får annan mat, ofta färdigköpt för att ingen, INGEN, utom min mamma orkar anstränga sig.

Jag får också jämt höra "det är bara att vänja sig". Tro mig, jag försöker vänja mig. Tyvärr sitter jag här, två år efter diagnos, framför datorn och känner mig mer utanför och gråtfärdig än någonsin. Det gör faktiskt, om möjligt, ondare för varje gång.

Jag hatar...

... att tvätta håret! Det är tråkigt och tar låååååång tid.

Idag gick jag upp, åt frukost... You know, the usual... Och så skulle jag tvätta håret. Tro mig det behövdes!

Och det gav mig migrän. You heard me! Jag får migrän av att tvätta håret, men bara på morgonen. Det har hänt förut också, har bara inte reagerat på att det var just hårtvätten jag fick migrän av.

Sammanfattning? Hårtvätt är djävulens påfund. Typiskt att jag inte inte tror på djävulens existens...

Stackars mig

Internet och facebook har en konspiration mot mig.

Målet? Att få mig sittandes på golvet, vaggandes fram och tillbaka i fosterställning. Eller i alla fall få in mig i någon form av psykos.

VARJE gång internet funkar bra (och detta är inte ofta för mig) krånglar facebook. Och funkar facebook kommer internet snart kracha. 

Det är någon form av konspiration!

Tror ni mig inte? Inte jag heller...

Dagens Outfit 20110920

Skinjacka - Jofama by Kenza

Byxor - American Apparel

T-shirt - H&M

Skärp - Accessorize

Skor - Converse

Diverse armband - bl.a. H&M och JC

Musik tips

Min måste ha låt just nu är:

Jealousy - Darren Criss

Lyssna här.

Dagens outfit - 20110913

(Ser ut som en total bitch på första, hmmm)

Rock - H&M

Klänning - American Apparel

Skjorta - Topshop

Halsduk - JC

Skor - Converse

En tur på stan

Gick på stan med en vän efter skolan idag det resulterade i:

 Klänning från American Apperel

Armband och...

...tubhalsduk från JC

Väldigt nöjd faktiskt. Fick (fick och fick, ha) väldigt fina saker

Toalett tankar

En vanlig offentlig (bemannad) toalett brukar kosta 10 :-. En restaurang/café toalett brukar kosta 5 :-.

Om vi antar att en restaurang bara vill ha tillbaka sina pengar medan en offentlig toalett vill tjäna en hacka på varje besök, måste det betyda att en genomsnittlig människas toalett besök kostar mellan 3-5 :-. Hur kom man på det i så fall?

Det kan ju också bara vara så att det kostar 5-10 :- för att det är enkelt med mynten. Men det blev inte lika roligt...

Hmm...

I will never forget...

För exakt 10 år sedan var jag 7 år. Jag minns inte mycket. Men jag minns 9/11. 

Jag minns när mamma slog på TV:n. Jag minns bilderna när första tornet rasade. Jag minns att jag inte trodde det var på riktigt, jag trodde det var en film eller något liknande. Jag minns den surrealistiska känslan att det inte kunde vara på riktigt, det kunde inte hända. Men det hände ändå...

Jag minns dagarna som följde. Ryktena, historierna om folk som överlevt och folk som inte gjort det. Jag minns de tre tysta minuterna vi hade för att hedra alla offer. Aldrig har det varit så lätt att vara tyst.

Idag, 10 år senare, minns jag också det som dagen som förändrade världen. För aldrig tidigare hade jag hört talas om terrorism som vi talar om den idag. Säkerhet på flygplatser blev det den är nu. Och krig har startats i motståndet mot terrorismen.

Fortfarande får jag en enorm känsla att det inte är på riktigt. Att det inte är äkta bilder. 2996 människor, hur kan så många människor dö på ett enda ställe, på en enda dag? Om allt liv är heligt, hur heligt är inte 2996 liv?

10 år senare förstår jag fortfarande inte. 10 år senare minns jag fortfarande. Och jag tror aldrig jag glömmer...

2001 09 11

Allt eller inget

Jag tog en paus. Med ettan gymnasiet och allt blev det för mycket med en blogg. Så hur skulle jag göra med "Not without my shoes"? Lägga ner helt kändes som att ge upp, något jag inte gör. Så en paus på obestämd tid fick det bli.

Men nu då? Nu har jag lust igen. Fast inte som tidigare... Jag älskar kläder, jovisst. Men är det allt det finns i mig? Nej. Så vad ska jag skriva om nu då?

Det är en väldigt bra fråga... Det enda bra svar jag har är, jag vet inte. Det blir kläder, det blir outfits, så mycket kan jag lova. Men bara när jag har lust.

De som känner mig brukar beskriva mig som konstig och knäpp, men på ett bra sätt. Nu tror jag att jag har tänkt att ösa ur mig lite av detta här. Vart det leder, vet jag inte. Med mig, kan det gå hur långt som helst.