Fri som en fågel, eller?

Jag vill inte gifta mig. Jag ändrar mig kanske någon gång, man kan aldrig veta.

Jag är inte säker på om jag vill skaffa barn. 

Och detta kan inte folk förstå. Bara för att jag känner så här, beter sig folk som jag är onormal. Att jag inte heller tror på "den rätta" och "den stora kärleken" eller "kärlek vid första ögonkastet"(om det inte gäller skor) gör mig ännu märkligare.

Jag är dessutom mer avigt inställd till att gifta mig än att skaffa barn. Inser ni hur konstig jag är?

Fast det är jag ju inte... Det är samhället som är konstigt. 

Vi anser fortfarande på ett plan att en kvinna ska gifta sig och borde skaffa barn. Men varför det? Om en kille inte vill gifta sig eller skaffa barn anses det fullt normalt. Men jag är ju tjej, det går ju inte...

Jag hatar dessa eviga olikheter mellan könen. Kan inte jag bara får gilla tv-spel och bilar? Kan inte jag få vara rädd för att binda mig? Kan jag inte få tycka att barn jag inte bryr mig om är skrikiga och tråkiga? Och om en kille älskar smink, kläder och barn, kan inte han få göra det?

Nej, för då är jag fel! Då är vi konstiga...

Jag är inte fel, jag är fri! Och jag vill vara fri! Jag vill göra som jag vill, när jag vill det. Det är sådan jag är...

Kan inte världen inse det?