Dagarna som går och dagarna som stannar

Jag kan ibland inte hindra mig själv från att känna att jag missat 2 år av mitt liv. Jag var sjuk 90 % av 9:an och hela förra året var en konstant kamp att bli frisk...

Nu låter det super hemskt, som jag har cancer eller något. Snacka om att vara dramatisk!

Faktum är att jag har en tarmsjukdom. Så osexig är sanningen! Eller egentligen är det en kronisk tarmstörning. IBS (irritable bowel syndrome) heter det. Det är tom rätt vanligt, någonstans mellan 10 och 20 % har IBS. Och många blir aldrig speciellt medvetna om att de har just IBS, de har bara en krånglig mage.

Dock finns det en mysig lite klick av IBS-patienter som har fått IBSx100. Gissa om jag tillhör den klicken?

Jag fick alltså spendera 1 år på toa eller med magsmärtor eller så kräktes jag etc. Mysigt värre!

Sen fick jag spendera hela förra året testandes mediciner som kanske hjälper eller terapier. För med kroniska smärtor och symptom kommer också beteenden som förvärrar symptomen i långa loppet.

Och vips försvann ett år till?! Att jag nu mår relativt bra ca 90 % av året med mediciner och beteendeförändringar är ju visserligen bra. Tyvärr kan jag inte få tillbaka mina sjukdomsår.

Och tro mig det skulle jag gärna vilja! För faktum är att när min kompisar hade kul, träffa killar, festa gick jag till läkaren eller vred mig i smärtor. Och med en frånvaro på 40 % första året i gymnasiet kan man kanske förstå att jag vill få tillbaka lite tid.

Så, nu! Nu ska jag leva 2009 och 2010 i resten av 2011... Så får vi se vad det leder... För tyvärr får jag inte tillbaka tiden. Men jag kan leva nu!